jag har väldigt många bra vänner, sånna som står nära mig och sånna som jag umgås med jämt när jag drar ut. men sen har jag tre tjejer som ja jag vet inte, är mina bästa vänner ?

tänkte börja med felicia fagerström

felicia har jag känt sen jag någon gång där i början av skolan. vi bodde på samma gata, hon jag och hennes lillasyster emilia umgicks ofta.
när dom flyttade ifrån vallongatan hade vi inte mycket kontakt längre, vi har inte träffats på flera år innan i sommras. nu är hon en av mina närmaste, min partypingla.  vi umgicks jätte mycket för några månader sen, men hon skaffa kille och jag skaffa kille, trots att dom är vänner så ses vi inte så ofta. men vi har lovat att ändra på det nu, och ska nog även träffas här i thailand eftersom båda är i phuket, fast jag är dock i kata och hon i patong.
jag älskar felicia så mycket så jag vet inte vad, hon är en av mina bitchigaste vänner men även en vän jag vet skulle stå bakom mig i alla lägen, och verkligen stå upp för mig. ja jag kan verkligen inte beskriva hur glad jag är att jag och felicia blivit så bra vänner igen.
MIN BLONDA ÄLSKLING 


sen har vi amanda stenman

som alla vet alltid varit min bästa vän.
vi började komma varandra sådär riktigt nära när jag började på jernvallen i slutet av 5an. vi va dock inte bra för varandra då, vi skolka, kalla lärare massa saker, och gjorde allt man inte ska. men i sjuan när dom från vallhov och norrsätra började på våran skola vart det ändrig, vi slutade umgås som förr.
vilket alltid varit normalt för mig och amanda, men vi vet att vi alltid kommer tillbaka till varandra i slutändan och det kan ingen ändra på.
någon gång där i slutet av åttan till nian så ändra vi oss helt, hon gick från den där falska tjejen till en underbar tjej. vilket gör att hon är guld värd för mig, för hon har visat mig att jag alltid kan lita på henne, och att hon alltid finns där i med och motvind.
och det som är bäst med amanda, hur mycket vi än bråkar och ''hatar'' varandra så kan vi alltid prata med varandra om vi mår dåligt eller har problem. tacka gudarna för att jag har denna unge.


sist men inte minst, sofie östling

konstigt nog kan jag verkligen kalla henne min bästa vän.
hon och jag träffades pga av att våra pojkvänner är bästa vänner, och det klicka direkt mellan mig och sofie. vi började snabbt prata om allting, och hon är så pålitlig så det inte finns ord.
vi har inte känt varandra länge alls, men hon finns där, och jag älskar att umgås med henne. men nu på slutet har det blivit dåligt med det, men vi har också lovat varandra att börja umgås igen direkt när jag kommer hem från thailand.
det är så skönt att veta att man har en vän som sofie, hon är helt amazing och henne kommer jag aldrig ha råd att förlora.
och jag hoppas hon vet att hon aldrig kan tvivla på mig, och att jag alltid står upp för henne.


jag vill aldrig någonsin förlora er